En 50 år lång karriär på Göteborg Energi
- ”Jag har inte råd att ha dig i skolan längre”, sa farsan till mig, vilket var synd för att jag gillade skolan. Men istället fick jag skaffa ett jobb, berättar Ervin Sighed.
Den konversationen mellan far och son blev startskottet för Ervins långa karriär vid bolaget som en dag skulle bli Göteborg Energi. Året var 1936.
När Ervin berättar detta för oss sitter vi i gården till hans äldreboende i Örgryte i Göteborg. Det är bara ett par veckor kvar tills han fylla jämnt för tionde gången i sitt liv, men trots detta vet den snart hundraårige Ervin exakt vilket datum det var han började sin karriär på allvar. Det var den 21 mars, år 1936, som den då 16-årige Ervin blev polletpojke för Göteborgs Elverk.
Tunga lyft för 60 kronor i månaden
Som pollettpojke var Ervins uppdrag att tömma behållare på gaspolletter. I mitten på 30-talet fick du som kund betala med en pollett om du ville få dra nytta av stadens energi.
- Tillsammans med min kollega skulle vi tömma 65 mätare om dagen och med alla dessa polletter kunde det bli rätt tungt efter ett tag. Men det var vad jag gjorde för att få mina 15 spänn i veckan. Det var pengar mycket då, förklarar Ervin.
När vi frågar om han fick behålla pengarna viftar han med handen och säger:
- Nej, nej, nej. Det mesta fick farsan.
Manuellt arbete för hela slanten
Det skulle dröja några år, men Ervin fick till slut både en ny titel och arbetsplats: Rosenlundsverket. Här fick han jobba med bokföringen, med betoning på ”bok”. En av hans vanliga uppgifter, berättar han, var att hålla koll på alla de böcker där varenda göteborgares elanvändning skrevs upp.
För trots att staden hade börjat avveckla sin användning av polletter, så fanns det fortfarande inget automatiserat system för att hålla koll på göteborgarnas elanvändning. Varje fastighet fick därför besökas med jämna mellanrum av anställda vid Göteborg Energi som läste av elmätarna och antecknade dess förbrukning, varpå kunderna fick besöka kassan i Rosenlundsverket för att betala för sin energianvändning.
Även lönerna fick elverkets anställda hämta i kassan på denna tid, vilket innebar att när löningen närmade sig fick Ervin helt enkelt fick promenera bort till banken, hämta en resväska fylld med pengar och släpa tillbaka den till kontoret.
- Det kunde säkert vara en miljon kronor i väskan som jag promenerade med från Järntorget ner till Rosenlundsverket. Men det var inga problem. Det var ingen som slog mig i huvud för att försöka råna mig, berättar Ervin muntert.
Befordran på befordran
År 1962 gick flyttlasset av huvudkontoret från Rosenlundsverket till Göteborg Energis nuvarande lokaler på Gårda och med tiden blev Ervin befordrad till försteavläsare. Det innebar inte bara att Ervin fick gå och kolla göteborgarnas energiförbrukning, men han hade nu även tillstånd att stänga av elen för de som misskötte sina betalningar.
- Betalade kunderna inte för strömmen på ett par veckor fick jag stänga av den. Men det tyckte jag aldrig var roligt, berättar han.
Något decennium senare blev Ervin befordrad igen, denna gång till förman för medarbetarna som jobbade med att läsa av elmätarna. I denna roll arbetade han sedan vidare fram till den 30 juni, år 1985, då han gick i pension.
- De fick nästan köra hem mig på pensionsdagen. Jag hade fortfarande fullt upp på kontoret, så bakom mig fick jag lämna en stor hög papper. Det såg väl rätt oorganiserat ut, men de sa ”rör dem inte, det finns ett system, Ervin har alltid koll”, berättar han och ler.
Jobba med oss!
Är du vår nya kollega? Kolla in våra lediga tjänster.