Förgasning av biobränsle är ett sätt att få ut värdefullare produkter ur biobränslet än man får vid förbränning. Vid förgasningen omvandlas biobränslet termiskt och katalytiskt till gaser, såsom metan, som har många användningsområden. Vid tvåbäddsförgasning produceras värme i en reaktor genom vanlig förbränning. Värme förs från denna till förgasningsreaktorn där bränslet omvandlas under inverkan av hög temperatur och vattenånga.
Eftersom bränslet innehåller askbildande ämnen så kan dessa påverka processen. Ämnen som kalium kan störa fluidiseringen, och tillsammans med klor bilda korrosiva beläggningar. Svavel kan bilda vätesulfid som påverkar katalysatorers funktion. Eftersom reaktorerna är sammankopplade kan bränslet genomgå en partiell förgasning och sedan överföras till förbränningen och vice versa. De askbildande ämnena kan alltså frigöras i endera av reaktorerna vilket påverkar var ovan nämnda problem uppstår. Olika bränslen har studerats i både förbrännings- och förgasningsexperiement, men få har innefattat både förbränning och förgasning. Avgången av de askbildande ämnena beror bl.a. på hur de är bundna i bränslet och den bildade koksen. I föreliggande projekt skall studeras avgången av kalium, kalcium, klor och svavel från bränslet under alternerande förgasnings- och förbränningsförhållanden, samt studeras hur dessa ämnen är bundna till bränslet och koksen. Syftet är att kunna säga var och varför ett visst ämne frigörs i tvåbäddsförgsningen. Försök kommer att genomföras i en fluidiserad labreaktor. Bränslet och, den genom förgasning bildade, koksen analyseras med avseende på kalium, kalcium, klor och svavel. Koksen förbränns sedan och återstoden analyseras på samma sätt. Kemisk fraktionering för att undersöka hur dessa ämnen är bundna i bränslet och koksen genomförs. Jämviktsberäkningar stöder experiementen genom att visa vilka föreningar som är stabila vid de givna förutsättningarna.