Syftet med detta projekt är att undersöka om massöverföringen mellan gas- och partikelfas i en anläggning för kemcyklisk förbränning (CLC) kan förbättras genom att använda inerta element i bottenbädden.
Kemcyklisk förbränning är en teknik för att avskilja koldioxid vid förbränning av fasta, flytande eller gasformiga bränslen. Det är för närvarande den enda koldioxidavskiljningstekniken som inte kräver utrustning för gasseparation, vilket ger den en stor potentiell kostnadsfördel. I CLC används fluidiserade bäddar, som i konventionell förbränning framgångsrikt använts sedan 1980-talet. Man har vid vanlig fluidbäddförbränning sett att gasbubblor kan växa sig mycket stora och för den storleksordning av partiklar som är aktuell för såväl CLC som konventionell förbränning finns ingen känd övre gräns för bubblors storlek. De förväntas därför växa till en storlek av flera meter i diameter med tanke på den betydande bäddhöjd som används i CLC. Stora bubblor minskar möjligheten för brännbar gas att ha kontakt med de partiklar som innehåller syre, vilket ger lägre omvandling av bränslet.
Genom att introducera keramiska element i form av kulor (eller andra packningsmaterial) i bädden kan bubblornas storlek begränsas samtidigt som syrebärare, bränsle och gas tillåts röra sig genom de hålrum som bildas mellan kulorna. Kulorna är tillräckligt stora för att inte fluidisera och bildar en struktur som bärs upp av reaktorbotten. Detta projekt skall undersöka hur konceptet fungerar i praktiken, genom experiment i kallt och varmt tillstånd.