Sammanhållning ger
hopp i sårbara tider.

Globalt var 2022 det femte varmaste året i historisk tid. Inte minst i Europa gjorde klimatförändringarna sig påminda genom en mängd extrema väderhändelser. Särskilt sommarmånaderna innebar stora påfrestningar på energisystemet. Kärnkraftverk i Frankrike tvingades dra ner på produktionen eftersom kylvattnet var för varmt och tyska kolkraftverk fick inte fram bränsle eftersom de stora floderna blivit ofarbara till följd av lågt vattenstånd.

När Ryssland den 24 februari påbörjade invasionen av Ukraina hade förberedelser redan pågått i energisektorn i över ett halvår. Sedan senvåren 2021 hade Ryssland levererat markant mindre gas till Europa än vanligt, med påföljd att det snabbt blev brist på gas i systemet. 

Detta gav oss skenande priser på både gas och el – och det visade sig att det europeiska energisystemet har blivit sårbart genom det stora beroendet av rysk fossilgas. Sedan invasionen har därefter gasleveranserna från Ryssland stadigt minskat.

Dock har Europa visat sig vara mer handlingskraftigt än vad Putin kanske tänkt sig. Genom både utbyggnad av infrastrukturen för flytande naturgas (LNG) och stora satsningar på energieffektivisering har man lyckats fylla gaslagren inför vintern. Det är ingen överdrift att Rysslands krig satt EU under stark press, men på det stora hela kan vi konstatera att det yttre trycket snarare har sammansvetsat unionen.

De extrema rörelserna på energimarknaderna, med gaspriser och elpriser många gånger högre än normalt, har fått samhället att vidta extrema åtgärder för att klara situationen. Både på EU-nivå och i de olika länderna kommer åtgärder som prisregleringar, intäktstak, kompensationsåtgärder och andra ingripanden i marknaderna – verktyg som hade varit otänkbara för bara något år sedan. Redan första kvartalet 2023 ska EU-kommissionen presentera ett förslag på en helt ny elmarknadsmodell, en radikal kursändring från den aktör som kanske hårdast försvarat den nuvarande marknadsmodellen.

Det finns förstås risker med så snabba genomgripande förändringar, men i grunden är det välkommet med ett omtänk för hur elmarknaden ska fungera. Sverige genomförde tidigt den avreglering som fortfarande pågår i stora delar av Europa. Och här har vi sett att dagens marknad fungerar väl när det gäller att styra mot en kostnadseffektiv drift av systemet – men mindre väl när det gäller att ge långsiktiga incitament för investeringar i vissa typer av kraftproduktion. Nästan all produktion som byggts sedan avregleringen 1996 har varit subventionerad. Genom elcertifikatssystemet har mycket förnybar men oplanerbar elproduktion byggts. Parallellt har planerbar kraftproduktion lagts ner. Detta har resulterat i minskade möjligheter att överföra el från norra till södra Sverige och ökat södra Sveriges beroende av importerad el.

Trots kriserna fortsätter politiken kämpa på mot klimathotet. Under hela 2022 har EU:s institutioner bearbetat och förhandlat om det stora lagstiftningspaket som kallas Fit for 55. På förhandlingsbordet ligger flera frågor som kan få en avgörande betydelse för energisystemet i Sverige och Göteborg. Bland annat handlar det om bioenergins roll, förutsättningarna för produktion av grön vätgas och ambitionsnivåer för minskningar av koldioxidutsläpp och energianvändning. Förhandlingarna kommer att fortsätta under 2023.

I Sverige fick vi en ny regering och energipolitiken har varit högre upp på den politiska agendan än på länge. Men i och med den nya situationen i världen är fokus mycket tydligare på leveranssäkerhet och robusthet. Flera av Göteborg Energis viktigaste frågor får därmed ökat intresse. Det gäller kraftvärmens roll som lokal producent av el och värme. Det gäller vikten av att kunna bygga elnät och annan infrastruktur på rimlig tid. Även resurseffektiviteten som fjärrvärmen möjliggör är mer i fokus. Det handlar om hur vår stad förses med värme från sådant som blir över från raffinaderier, avfallsförbränning och skogsbruk.