Monopol på elnät – en naturlig historia

Elpriser har minst sagt varit i hetluften den senaste tiden. Vi brottas alla med höga priser på elförbrukningen, men elnätspriset har också varit i fokus. Men när man ofta kan välja elhandelsbolag kan de flesta i Göteborg bara ansluta sig till Göteborg Energis elnät. Varför är det så? 

– För att förstå hur elnätsmonopolet blev verklighet måste vi starta i 1800-talets Sverige. Elektricitet var något helt nytt och användes i första hand i industrierna, gruvnäringen och sedermera inom järnvägen. Elbelysning i hem blev inte vanligt förrän en bit in på 1900-talet, säger Eric Zinn, hållbarhetschef på Göteborg Energi. 

När väl elektriciteten gjorde intåg i svenska bostäder, var det först i de mer välbeställda hemmen. Elnät och elektricitet tillhandahölls av lokala elföreningar, och det fungerade eftersom det helt enkelt inte var så stor del av befolkningen som hade el hemma. Så sent som 1940 fanns det nära 4 000 elföreningar i hela Sverige. 

Men redan i början av 1900-talet hade tankar om att staten borde ta större kontroll över eldistributionen fötts. I Trollhättan, där vattenkraften var stark och hade stor potential, uppstod grunden till det vi idag känner som Vattenfall. 

– Trettio år senare, 1936, då många fler hade elektricitet i hemmen, föddes Sveriges första statliga stamnät då man samkörde olika kraftverk, inklusive det i Trollhättan. Detta var nödvändigt för att ge Sverige en bättre distribution av el, och en standard som var hög.

Monopolet är bättre för alla

Vi är nu framme vid 1940-talet igen och de många lokala elföreningarna var en utmaning i utvecklingen av denna höga standard. På fler och fler ställen insåg man värdet – och nödvändigheten - av färre, starkare nätleverantörer. I Göteborg har elnätet drivits på kommunal nivå sedan 1909. Men det var inte utan motstånd. 

– Här fördes en hård strid mellan privata initiativ och staden, som avgick med segern. Göteborgs Stads Elektricitetsverk bildades. Det är en av grundbultarna till det vi idag kallar Göteborg Energi, säger Eric Zinn.

Som elnätsbolag har man enligt lagen rätt att ensamt överföra och tillhandahålla el inom ett visst geografiskt område. Det kallas koncession och det är Energimarknadsinspektionen som ger tillståndet för elöverföring. En hel del av de gamla elföreningarna ansökte också om koncession och fick det. De lever vidare med monopol över sina områden.

Men om nu historien är kartlagd, kan man säga något mer om varför ett monopol är bra? Ska vi inte kunna välja elnätsleverantör själva? Eric Zinn har redan delvis varit inne på svaret.

– Att tillåta konkurrerande distributionsbolag inom samma områden skulle innebära att man tillåter att det byggs två elledningar och det blir ju väldigt dyrt för alla. Det är helt enkelt inte bra, och sådana system kallas för naturliga monopol, då alternativen inte tjänar medborgarna bättre. Samma typ av monopol gäller för vattenförsörjning och avlopp, exempelvis. 

Elnätet är något att lita på

I elkrisens spår är det många som börjat fundera kring hur man kan minska sin elkonsumtion, och kanske även börjat ifrågasätta just elnätskostnaderna. Fler och fler har börjat leka med tanken att bli mer självförsörjande på el, och exempelvis installera solceller, och bli lite fria från elnätet. 

Men Eric Zinn menar att det är just tryggheten som vi betalar för i elnätsavgiften. Mitt i vintern när solcellerna inte producerar, då kommer behovet av el att vara som störst. Och här måste elnätet vara något vi alla kan lita på. Avgifterna ska ge oss tryggheten att alla de olika elnäten som överför elen från alla de olika produktionsanläggningar vi behöver fungerar 24/7.

– Det är både bra och viktigt att spara på el, men vi kommer alltid kommer att vara beroende av våra elnät när behovet av el är som störst. Solceller är en bra källa sommartid, men för de riktigt kalla dagarna måste vi kunna lita på elnätet. Det för just dessa dagar som nätet är dimensionerat. Det är denna försäkran vi betalar för.